Jag upplever att mina klara drömmar inte är drömmar. Jag reser faktiskt till vad jag kanske ska kalla sovlandet. Där upplever jag en massa intressanta saker som tar mig vidare på mig utvecklingsstege. Sedan om denna stege nu går upp eller ner är inte viktigt, men jag tar ett steg i taget och ibland känns det som om jag tar några steg på en gång, det blir liksom ett hopp. Då blir jag alldeles yr i hela mitt väsen och upplever att jag är i kosmos, i alltet.
Det liksom gläntas på en dörr då och då så att jag ska få en aning om hur det är egentligen. För mig är det en gudagåva att få vara i det tillståndet. Det är fullkomlig kärlek och förståelse.
Imorse då jag låg en stund i min sons säng med katten vid min mage kände jag att jag väntar på något otroligt gott. Jag kan knappt bärga mig för vad som ska komma. Och vad det är har jag ännu inte en susning om, jag bara vet att det snart kommer.
Det som finns där ute är som en rörelse i kosmos, vårt universum. Jag ser och känner det som en drake. denna drake kan upplevas som ond eller god. Det är du som bestämmer över denna drake. Tänk hur du ser den… Hur ser den ut och hur beter den sig? Är den skrämmande eller familjär?
Du ska veta att det är du som är den som rider draken, som har kommandot. Draken är din till ditt sista andetag. Detta sista andetag finns naturligtvis inte eftersom du är oändlig, så du rider ständigt på draken. Välj att rida i glädje och kärlek så ska du se att rörelsen där ute blir mild och behaglig. Välj att styra energierna, vet att det är du som styr energierna. Jobba med, inte emot.
Emot finns inte, det är bara en rädsla i ditt bröst. Och vem när rädslan? Jo, den som ser att det är en hotfull rörelse där ute i kosmos, en rörelse som ingen tycks styra över.
Att jobba aktivt med med din egen utveckling är att ta kommandot över din egen drake. Så ta nu steget och hoppa upp på ryggen.
Draken väntar…
