Idag är det årsdagen på min och mannens förlovning. Idag för fem år sedan bytte vi ringar och befäste vår kärlek. Vad var då bättre än att vakna tidigt i morse (kl. 7.00!) och se att solen sken från en underbart vacker molnbeströdd himmel. Jag klev upp då jag kände att jag inte kunde ödsla en minut till i sängens dun, jag riktigt hörde hur min tomt ropade på mig. ”Kom ut Eva, kom ut!”
I bara nattlinnet satte jag mig på trappen och lapade morgonsol. Daggen glittrade i gräset och jag fick ett infall, jag föll på knä i gräset och svepte med händerna över de daggbestänkta stråna. Handflatorna blev genomblöta och jag tvättade min kropp med de magiska dropparna. Dagg är särdeles magiskt just under midsommarsolståndet. Sedan styrde jag mot min labyrint. Jag ville vara i den en stund för bön och healing.
Jag satt i labyrinten en god stund och bad om att Moder Jord skulle sprida sin kraft till alla människor, att de skulle få kraft att frigöra sig från sina rädslor. Jag bad också om healing till de av de mina som behövde. Sedan satt jag bara där och lät solens strålar smeka mig, katten gjorde mig sällskap. När jag skulle gå in så tittade jag till våra jordgubbsplantor. Och satt där inte en enda stor gubbe och lös röd och fin! Den plockade jag och med den i handen väckte jag min man, vi delade vår kärleksfrukt.
Frukosten iordninggjordes och picnicryggan packades. Sedan bar det av till sjön där vi förlovade oss. Där i solen på en klippa satt vi och avnjöt en underbar frukost och kände oss otroligt kärleksfulla. Jag tror att vi hade ett ljussken omkring oss 
Under eftermiddagen eller kvällen blir det mer magi, idag är det svartmåne och då är det läge för en tillväxtceremoni…
Må universums vind smeka din kind
Eva
