Så vid tolvtiden hade familjen lagt sig, det var mörkt i huset men desto ljusare ute. Himlen hade ett eget sken denna magiska natt. Jag tog på mig min fleecejacka och gick ut på gräsmattan. Daggen skvätte kring mina skor och jag huttrade lite, det var ju inte helt varmt så där dags på klockan. Jag stod vid min labyrint och lyssnade på natten, det var helt tyst. Det enda jag hörde var trafiken lite längre bort, annars var det stilla så stilla.
Jag böjde mig ner och lät min hand svepa över det daggvåta gräset som var i labyrinten. Med min våta hand så tvättade jag vart och ett av mina chakran på min kropp. Jag riktig kände energierna, jag rös i hela kroppen. Det kunde ju bero på att det var ganska kallt men denna rysning är något annat än kyla, det är en rysning som bekräftar kontakten med magin i min värld. Det riktigt ”tinglade” på mina chakran efter tvätten med det magiska vattnet. Även mitt ansikte fick en tvätt och det var som om tusen små kristaller var på min hud, det kändes som bubbelvatten. När jag stod där vid labyrinten passade jag på att prata lite med svartmånen och önska lycka och välgång till mig och mina förehavanden.
Efter en stund gick jag in för att hämta mitt duntäcke. Jag svepte in mig i det och satte mig på trappen. Sakta kom min katt gående, han undrade nog vad jag gjorde ute mitt i natten. Detta var ju hans territorium så här dags på dygnet. Jag satt där och tittade på den ljusa himlen och jag lyckades att se två stjärnor, men bara om jag riktigt fokuserade. Där satt jag i en timme ungefär och bara andades in det tysta lugna. Det var mycket vackert och rofyllt. Sedan gick jag in i värmen för att sova…
Lev mjukt alla ni där ute
EvaLevande
Underbart att läsa om ditt eget lilla paradis och nog undrade katten.. Min med.. Kram Nina