Å vissa morgnar är bättre än andra, de är i alla fall mer energifyllda och kärleksfulla. Jag känner hur jag nu sakta fyller mig med livs och skaparkraft. Efter motiga tre kvartal fyllda med upp-poppande monster som jag stirrat i ögonen känner jag nu att livet är som det ska, HÄR och NU.
I morse gick jag till min förskola, månen var så vacker där den låg på himlavalvet. Som en smal smal nagelbit på den ljusblåa morgonhimlen. Där solen var på väg att stiga upp var det vackra gyllene moln, smala och krusiga som tre långa änglavingar. Ur min strupe kom en sång, en sång till gudinnan.
Månen skiner i natten och fyller oss med kraft
Månen skiner i natten och fyller oss med kraft
Oh Inanna, oh Astarte, oh Selene och Artemis
Moder Frigga, syster Freja
Lek med oss och välsigna oss
En underbar kraftsång som fyllde mig helt, jag sjöng högt där jag gick på gångvägen. Jag kände mig lycklig och tillfreds. Så gick jag förbi en stor och gammal granhäck som jag både cyklat och gått förbi förut. Men idag så såg jag den för första gången. Jag tittade på de svängda grenarna, det växte lava på dem och de svajade svagt i vinden. De svajade mot mig och plötsligt hörde jag granarna tala till mig.
”Hej Eva, här är vi, lika glada som du är, lika tillfreds med att vara HÄR och NU”. Åh, jag har inte hört en gran tala på flera år. Jag blev så genomlycklig och en varm känsla for genom min kropp för att landa stillsamt i min själ. Mitt inre ljus blev än något starkare. Alla tecken har nu börjat peka åt ett håll och detta var ännu en bekräftelse på att det går åt det hållet. Det enda rätta hållet! Ingenting är säkrare än det.
Jag är vild. Jag är vacker. Jag ÄR.
Underbart.
Jag gläds med dig och över din insikt om att vara på rätt väg
Kram