Nu håller jag på att läsa Eta Christenssons nya bok ”Hellre häxa än präst” och den boken fyller mig med en sådan skön glädje. Jag jublar i mitt inre då jag läser alla orden och jag tänker att äntligen finns det en häxhandbok som jag kan relatera till och framför allt äntligen en svensk sådan. Det var inte en timme för tidigt! Boken är en slags biografi över Eta Christenssons liv, hennes väg till den hon är idag, en stor inspiratör och en sann prästinna av Moder Jord.
Jag ser framför mig hur boken sprids och kommer i var kvinna och mans hand för att där bli en hjälpare och en ständig källa att återkomma till då den är full av visdom och kunskap samt praktiska tips på hur man kan hålla ceremonier och annat matnyttigt i en häxas/prästinnas vardagliga liv. Detta är en vacker och sann bok om häxan/prästinnan/gudinnan i nutid och naturligtvis dåtid. Jag älskar det som står skrivet om Inanna, den sumeriska myten om Den stora modern:
Inanna satte shugurra, stäppens krona,
på sitt huvud.
Till fårfållan gick hon, till fåraherden.
Mot äppelträdet lutade hon sig.
Och när hon lutade sig mot äppelträdet
var hennes sköte underbart att skåda.
Lycklig över sitt underbara sköte
Applåderade den unga kvinnan Inanna
sig själv.
Men käre tid! Kan det stå något vackrare om kvinnan/gudinnan?! Hon/jag/vi som är den skapande urkraften. Tack käraste Eta för denna ovärderliga skatt!
